Ett stort avslöjande från denne man

FÅR JAG BJUDA PÅ 
ETT SÖNDAGSKÅSERI?

Är ni beredda på ett sensationellt avslöjande? Lugn! Låt mig förklara:

För en del år sen, när jag fortfarande var aktiv på Helsingborgs Dagblad, ansåg en läsare vid namn Sven att jag borde förnya mina krönikor. Han tyckte att jag var tjatig och att falukorvens tid var över.

Ord och inga visor. Visst har många av mina tidigare rader handlat om falukorv. Men det var länge sen. Därför är det på tiden att jag tar upp ämnet igen.

Jag har varit journalist i snart femtio år och anses numera av yngre kollegor vara en relik från fornstora dar. Visst... men jag har gjort något som de inte gjort:

Jag har levt under tre kungar.

FOTO: LENA MARIA GÅRDENÄS
Hårt arbetande män behöver bra mat. Och i vårt Casa Rosada, bakom mig, är frysen alltid fylld med isterband både från Börjes chark i Aneby och Vaggerydschark.

Fram till en dag 1992 hade jag aldrig nämnt ordet falu i nån text. Då beskrev min dåvarande krönikerande kollega Larsolof Carlsson mina spalter som "eneborgsk falukorvsromantik".

Tackade för de orden. Min nisch kom som på beställning och det ena vilda receptet avlöste det andra.

Vem minns väl inte Tournedos à la Falu, Ugnsbakad falu på planka och den kinesiska varianten Falugång?

I slutet av 90-talet arbetade jag som informatör på HD:s nyöppnade exklusiva presscenter. De flesta studiebesök avslutades med att jag som tack fick mottaga en faluring och en pava rödtjut.

Höll masken och blev lika "överraskad" varje gång.

Följden blev att jag var tvungen att flytta till en paradvåning för att få plats med alla pavor. Och – att jag fick sura uppstötningar bara jag såg en falukorv på bild.

Under årens lopp har jag sällan kommit in i ett varuhus utan att nån' go' gla' husmor dykt ner i min kundvagn och sakligt konstaterat att det inte fanns nån korv bland wc-rullar, oxfilén och knäckebrödet.

"Har du inte glömt nåt... he-he... falukorven?"

Jag är inte som Elsa-Lills och vår saligen insomade katt Kompis. Han viftade på svansen och nöjde sig med samma torrfoder år ut och år in – fast ibland fick han både torskrygg och oxfilé.

Dessutom är det uteslutet att bjuda Elsa-Lill på en kärleksmåltid bestående av falukorv. Hon har till och med hotat med skilsmässa uti fall jag bara ens skulle föreslå det.

Nu kan det avslöjas. Jag tycker inte om falukorv. Och jag har inte skrivit om den på flera år.
Jag äter helst isterband, antingen tillverkade på Börjes charkuteri i Aneby på småländska höglandet. Eller de som kommer från Vaggeryd.

Så visst hade han rätt, den där Sven.

Man måste förnya sig.