KENNY MINNS MIDSOMMAREN 2007
Dagen före midsommarafton för tolv år sen var första gången jag kom till Casa Rosada i Hullaryd. Från hetsigt Eneborg såg jag fram emot åtta lugna veckor på Höglandet.
Dagen före midsommarafton för tolv år sen var första gången jag kom till Casa Rosada i Hullaryd. Från hetsigt Eneborg såg jag fram emot åtta lugna veckor på Höglandet.
Hoppade på tåget, byte i Hässleholm och ankom Nässjö Central där Elsa-Lill skulle möta mig.
Steg av X2000 och styrde stegen mot stationshuset … trodde jag. Helt i andra tankar stegade jag norrut på perrongen, riktning Stockholm. Elsa-Lill sprang ifatt mig, vände mig ett halvt varv och ledsagade mig åt rätt håll. Det kan lätt bli fel när man mest håller sig hemmavid.
Nu är det midsommar. Elva sådana aftnar har vi dukat till fest för vännerna på vårt exklusiva trädäck som sträcker sig över Lillån. Lika många gånger har regnet fått oss att fly till vedbon.
Visst är det vackert i vår lilla by.
Midsommaren -07 vräkte regnet ner i vanlig ordning. När jag den tredje morgonen tog mig ner för trappan för att servera katten Kompis hans morgonkäk fick jag mitt livs chock …
Syndafloden hade drabbat oss! Och jag trodde mig bo på en ö. Hela Hullaryd låg under vatten och på Elsa-Lills släktgård, ett stenkast bort, stod vattnet 140 centimeter upp på den nyrenoverade sjuttonhundratalsbyggnaden. Tack och lov övernattade ingen där.
Tranås alla tidningar ryckte ut, liksom Radio Jönköping och Smålandsnytt på televisionen.
Jag har alltid hållit mig undan för journalister. Men den här morgonen lyckades jag inte. Blev intervjuad på förstukvisten som den genuine Hullarydsbo jag var … sen en vecka tillbaka.
”Aldrig i mannaminne har jag upplevt nåt liknande”, sa jag med kännarens min.
Och vips blev denne ödmjuke man en småländsk kändis.
Här på vår hembygdsgård Thelegården ska vi fira midsommar i kväll. Thelegården korades för en del år sen till Sveriges vackraste hembygdsgård.
Jag har ord om mig att vara en mjukis. Men nu följde uppröjningsarbetet. 240 kvadratmeter vattenskadat golvvirke bars ut från släktgården.
Elsa-Lill slängde till mig en motorsåg med ordern ”såga brännet”.
Jag är en blekfet kopia av Rambo … men vad göra? När överheten talar – lyds det order.
Jobbet tog bara sex veckor – och närapå tre fingrar – innan vedbon var fylld.
Inte nog med det. När grannens träbro kom forsade i Lillån tvingade Elsa-Lill mig att göra en insats för mänskligheten. Slängde min, på den tiden muskulära lekamen, handlöst i forsen och räddade bron.
Dagen efter kom grannarna i samlad tropp och utsåg mig till ”Årets Hullarydare”. Jag fick en rosa panter i pris.
Stilla flyter ån numera.
Efter åtta veckor infernaliskt slit var jag tillbaks på Dagbladet.
Det var då min semester började.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar