En fråga som vi ofta får är om det finns någon sjö i närheten av vårt sommarparadis här i Hullaryd.
- Mängder, blir svaret.
Men ska sanningen fram har jag inte tagit mig ett enda sommardopp trots att det var rekordvärme häromdagen.
Fast... om jag blir tvingad till badplatsen vill jag synas.
Här vid vår vackra badsjö Noen i Hullaryd ville jag vara en stilikon. Men Elsa-Lill förbjöd mig å det bestämdaste.
När jag för en del år sen kom över ett par retrobadbyxor från 50-talet såg jag min chans återinföra Tarzanmodet, som den stilikon jag är.
Men nu är det så att tyget i den klassiska modellen nästan är vattentätt. Så när du kliver urspadet stannar vattnet i grenen, tynger byxan och blottlägger allt vad Gud fader begåvat oss män med.
Brunstigt gjorde jag ett svanhopp ner i vackra sjön Noen i Hullaryd framför en andäktig publik. Väl uppe på bryggan igen hade mitt självförtroende stärkts.
Guds gåva till kvinnorna var till jorden kommen åter.
Elsa-Lill var av en annan uppfattning.
När jag stod där på badbryggan och frotterade mig kom hon stormande och förbjöd mig på stående fot att någonsin använda badbrallorna igen.
På min födelsedag, dagen därpå, begåvade hon mig med ett mjukt paket. Gissa vad som fanns i det! Jo, ett par tråkigt gråblå, vida Bermudashorts som räckte ända ner till knäna... och upp över min lätt spolformiga magformation.
All min lättfunna sex appeal var som bortblåst.
Nu ska ingen tro att jag gör dubbla Wallenbergare i pik, i tid och otid. Jag är mer för så kallade kärringdopp. Min manliga framtoning visar jag på andra sätt. Badet tjänar mer som en avsvalkning för mig de dagar då solen skiner från en klarblå himmel.
Ni som känner mig vet att jag är en snabb man. Både vad gäller städningen av paradvåningen i Helsingborg och att somna framför teven i Hullaryd.
När Elsa-Lill någon varm sommardag packat en kaffekorg och kört oss till badet brukar det gå till så här:
Medan hon parkerar och packar ur bilen försvinner jag i hög hastighet ut på bryggan. Klättrar halvvägs nerför badstegen, doppar mig på 1,8 sekunder och är tillbaks på stranden fortare än kvickt. Elsa-Lill har då inte då ens fått på sig baddräkten.
– Du har så brått att du inte blir våt när du doppar dig. Ta det lugnt.
Jag tycker inte om att ligga på stranden. Det är ingen sport.
En riktig karl ska härdas. Således blev jag vinterbadare. Det är så man skiljer ut hårda män från veklingar. Jag har badat i Öresund när det var minus 16 i luften. Då pumpar adrenalinet i varje kroppscell… jag känner mig som Hulken… Jag kan riva hus… Jag är macho…
Förlåt!
Nu skriker Elsa-Lill på mig igen. Bäst jag lyder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar