Morgenmad i Gilleleje

KENNY BERÄTTAR OM EN ANNORLUNDA ANNANDAG FÖR SNART 30 ÅR SEN

Hjärnan blir segare med åren. Numera funderar jag ut nästa dags kvällssupé ett dygn i förväg. Men jag kommer ihåg ett minne från annandag jul 1993 och på den tiden kom besluten med blixtens hastighet. Och... jag var ungkarl och fri att göra vad jag ville...

Denna morgon slängde jag mig på mountainbiken för att käka frukost i Gilleleje.

Kvart i nio mötte jag Aurora – färjan alltså. Tillsammans korsade vi ett disigt Öresund.

Klockan 09:30 passerades tullen i Helsingör. I högsta fart trampade jag mot Hornbæk och där började hungern göra sig påmind. Bet ihop för Gilleleje var ju målet.

Dronningmölle passerades liksom Nakkehoved fyr.

Klockan elva nådde jag Gilleleje City. Gled in i stan i samma långsamma takt som Spencer Tracy när klev av Santa Fe-expressen i en håla nånstans i Klippiga bergen.

Jag var ”a lonesome stranger in town.” Trött och alldeles förbaskat hungrig. Nu var det frukost som gällde. Jag tog mig till stans enda öppna lokus – Pub Kanalkroen. 

Slet upp dörren i bästa saloonstil. Framför mig stod den största schäfer jag nånsin sett. En hiskelig best. Därefter kom hundägaren – en lika hiskelig gammeldansk med så kallat Hillerödhäng i jeansen (danskarnas svar på Gällivarehäng). På hans T-shirt stod texten ”Hvor er vores øl?” Han såg att jag var skräckslagen och sa att odjuret inte var farligare än en övergödd hamster.

Danskarna lär omsätta 350 miljoner bajer årligen och jag insåg snabbt att denna krog svarade för en ansenlig del av konsumtionen – redan på förmiddagen. Förstod att det här inte var något morgenmadsställe. Här var det øl som gällde. Som en artig gest mot brödrafolket bidrog jag med att dricka en Wibroe pils.

En lätt yrsel infann sig och jag började undra vad jag gjorde här högt uppe på Själland.

Morgenmaden hade ersatts med en pilsner och jag begrep att det var otänkbart att cykla de två och en halv milen tillbaka - med tanke på motvind - och lätt balanssvårighet.

Embarkerade cykeln och mig själv på lokaltåget.

Efter arton mjölkpallar var jag tillbaks i Helsingör. Cyklade ombord på Aurora igen. Men... varför spisa morgenmad på färjan, när jag var nästan hemma på Eneborg. Jag hade ju köpt hem både skinka, rullekorv och vörtbröd.

Klockan 13:45 äntrade jag paradvåningen, dukade fram frukosten, något försenad, och konstaterade att ännu ett utlandsuppdrag lagts till meritlistan.

Fotnot: När min fru korrekturläste dessa rader tyckte hon att jag var ännu konstigare än vad hon befarat från början av vårt förhållande.