Häromdagen hittade Elsa-Lill ett fotografi föreställande min fader Karl Herbert i kavalleriets blå uniform.
Ska du inte hänga upp fotot på väggen? undrade hon.
– Jo, självklart svarade jag. Han var en stilig karl.
– Synd att det inte har gått i arv, replikerade hon nosigt och fortsatte med ett visst mått av sanning i rösten:
– Alla har vi varit vackra i ungdomen.
Ja... åren går och i sommar är det en ny födelsedag som ska firas. Detta faktum fick mig att tänka tillbaka på just en av min födelsedagar för en del år sen. Jag skulle bli plus 60.
Min fader Herbert Lindqvist
som ung soldat på kavalleriet
i Helsingborg. Tyvärr
tycker Elsa-Lill att jag
inte har några likheter
med denne stilige karl.
Den här dagen kom att bli mycket speciell eftersom min kära hustru har en stor talang när det gäller att röra ihop saker och ting. Allting ska nämligen gå undan när hon är i farten. Men å andra sidan är hennes planering världsunik och ingen enda människa på detta klot har fått fira sin födelsedag som jag.
Samma dag stundade nämligen gravsättning av hustruns rika arvtant i Kristinehamns monumentala kyrka – 25 mil från Hullaryd där vi befann oss. Elsa-Lill hade bokat den dagen utan att ha en tanke på att hennes man fyllde år.
Jag fick alltså köra bil 50 mil på kurviga vägar under min födelsedag genom Småland, Östergötland, Närke och Värmland.
När vi väl kom hem efter att ha fått tanten i jorden var Elsa-Lill generös. Jag fick själv välja vilken födelsedagsmiddag jag ville. Men jag fick tillreda den själv.
Valde ett alltid lika säkert kort:
Äkta småländsk Rishultskorv med potatismos.
Däremot lät hon mig inte att välja drycken därtill. Den skulle hon bestämma... och jag betala.
Som en självklarhet valde hon en Dom Pérignon. Fast tro det eller ej. Den udda gastronomiska kombinationen fungerade.
Jag är glad för det lilla. Alltså att få välja maträtten på födelsedagen. Men nästa dag var allt som vanligt igen. Jag fick klippa Casa Rosadas gräsmatta, plus två grannars. Det bestämde Elsa-Lill.
Ja, det var den sommaren det, hösten närmade sig och sen blev det inte råd till några extra utsvävningar på ett bra tag. Champagne är ju inte den billigaste varan i detta jordiska.
Men... visst... det var ju kul att se Kristinehamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar