I dag är det två år sedan det tragiska terroristdådet inträffade på Drottninggatan i Stockholm.
Ni vet alla vad som hände. Flera människor fick sätta livet till och många skadades.
Fredagen den 7 april befann hustrun och jag oss i Stockholm där vi skulle fira hennes födelsedag. Strax innan hade Dagens Nyheter gjort en telefonintervju med henne som handlade just om den stundande högtidsdagen. Nu ville de även ha en bild på damen ifråga.
Platsen där vi skulle möta fotografen var utanför Konserthuset vid Hötorget.
Vi kom dit. Elsa-Lill fotograferades och vi sa adjö till DN-kollegan.
Många sörjande tog sig till Åhléns på Drottninggatan dagen efter terrordådet.
Vi vandrade därefter mot Drottninggatan där Elsa-Lill ville kolla några damklädesaffärer. Och detta är ett nöje som jag kan vara utan.
Satte mig därför på ett av stenlejonen som står utanför Åhléns stora varuhus och väntade tills Elsa-Lill kom ut ifrån affärerna igen.
Då kom jag på att det skulle sitta fint med några bärs till kvällen. Vi bestämde oss därför att ta oss bort mot NK i vars närhet det finns ett Systembolag.
Påbörjade därefter vandringen till vår tillfälliga bostad på Johannesgatan. För att komma dit gick vi igenom Brunkebergstunneln som går från David Bagares gata till hörnet Tunnelgatan-Sveavägen – alltså där som Olof Palme mördades.
När vi kom ut ur tunneln hörde vi ambulanser i massor, helikoptrar och helt plötsligt började våra mobiler ringa hysteriskt. Under tiden vi befunnit oss i tunneln hade det nämligen inte gått att nå oss.
Alla uppringare, däribland DN:s fotograf, undrade om vi levde.
Vi fattade ingenting. Men snart blev vi varse om vad som hänt. Och... jag förstod att ölinköpet räddat oss från att hamna mitt i attentatet.
Väl hemma slog vi på teven. Då begrep jag att lejonet jag suttit på hade terroristen kört rakt över.
Det blev en hemsk kväll i Stockholm. All kollektivtrafik stannade av; bussar, pendeltåg, t-bana, taxibilar...
Men värst av allt:
Fem personer hade avlidit och 15 var skadade -- många mycket allvarligt.
Gärningsmannen - vars namn jag inte ens vill nämna - greps kort därefter och fick senare livstids fängelse.
I dag är säkerheten bättre på Drottninggatan. Men jag sätter mig ogärna på lejonen när jag behöver vila.
Kanske hade vi trots allt ”änglavakt”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar