(Hus)korset i Hullaryd

Jag är en teknisk idiot. Men jag älskar tekniska prylar -- när jag väl lärt mig dem av tålmodiga vänner. 

Detta fick mig att minnas en dag för flera år sen i vårt älskade Casa Rosada i Hullaryd.

FOTO: KENNY LINDQUIST
Visst hade det väl varit synd om Casa Rosada (byggnaden till höger på bilden) blivit lågornas byte - på grund av min dumhet, som Elsa-Lill uttryckte saken. I övrigt kan jag berätta att det är Lillån som flyter förbi vårt lantställe och den röda byggnaden till vänster tillhör Hullaryds gamla garveri.

Hann precis fram till Hullaryd i helgen innan snön började vräka ner och temperaturen sjönk till minus sju grader.

Inför min ankomst hade Elsa-Lill bestämt att det fallit på min lott att rensa hängrännorna – trots min svåra höjdskräck.

I sammanhanget måste sägas att jag trots min svindel vill vara en man med praktiskt handlag som min fru kan vara stolt över. Och nu är det ju som så att praktiska män kräver rejäla verktyg och tekniska prylar. Häromåret utökades därför maskinparken med en gasolbrännare för att få bort ogräset.

Elsa-Lill var dock oerhört kritisk till inköpet eftersom hon redan i början av vårt äktenskap upptäckt en gen för pyromani i denne karl.

Drog på mig arbetskläderna och tog mig med panikångest uppför stegen.

Rännorna visade sig vara fulla av is efter nattens snöoväder.

Vad göra?

Började fundera och tanken på gasolbrännaren dök upp i minnet som en räddande ängel. Tänkte, att om man fick igång den så borde ju isen i rännorna smälta...

Hann inte mer än att tutta på förrän Elsa-Lill ryckte upp ytterdörren inifrån.

Hennes blick skulle ha kunnat starta en skogsbrand.

– Större hus har brunnit ner på grund av karlars dumhet, utbrast hon.

Slokörad började jag hacka bort isen.

Sånt tar ju tid. Men det förstår nog inte kvinnfolk.

Anser mig själv även vara en praktisk man i köket. När hon satte sig vid datorn för att jobba på eftermiddagen började jag baka matbröd för att få henne mild igen.

Jag har hört att man med fördel kan använda så kallat bakplåtspapper för att underlätta rengöringen av plåtarna.

Hittade inget någonstans så jag rev ur familjesidan i Smålands-Tidningen.

Doften av nybakat bröd spred sig i hela Casa Rosada och de stora snart färdiggräddade brödkakorna trivdes gott där inne i ugnen.

Elsa-Lill kom ner från ovanvåningen på ett strålande humör. Jag kände på mig hur hon tyckte sig ha Höglandets mest huslige man.

Strålandet varade i nån minut.

När jag lade upp bröden på bordet hamnade ett av dem upp och ner.

Hennes annars så guldbruna ögon svartnade.

Det verkade som om trycksvärtan färgat av sig.

Vid närmare granskning visade det sig att en dödsannons med kors och text fanns inbränt i brödet.