”Det stod en varm-korv-gubbe ner' på Fyris torg...”
Jag snackar om 60-talet. En tid då valet stod mellan kokt eller stekt utan en massa onödiga krusiduller.
Hemmavid var det konkurrens på hög nivå mellan korvaludorna i Ängelholm.
Korvens grand old lady var Rut-Kersti som sålde korv vid Rebbelberga kyrka. Hennes snabba replik är vida känd. Det sägs att en raggarkung hade fått för sig att sätta henne på plats.
En kväll gled han upp i sin Ford Fairline 56:a med Elvis ”You ain't nothin' but a hound dog” rockande ur högtalarna.
– Ro hit me' en korv i min storlek.
Svaret kom snabbare än blixten:
– Här delar vi min själ inte på korvarna.
Korvhandlarna tog till egna knep för att locka kunder.
I östra delen av stan kunde stora pågar beställa ”stark senap” och fick då per automatik en pappmugg lommevarm Renat.
Fast den korvagubben fick problem. Hans påhittiga dotter satt en dag och lekte tåg i sandlådan med en meter wienerkorvar. Ryktet spred sig och omsättningen sjönk som en sten.
I en port på Storgatan huserade Alvar. Hans mos, gjord på rikligt med smör, var vida känt. För honom var ordet pulvermos en större synd än att sjunga ”Helan går” på Frälsis strax intill.
Vid Stadsparken höll ”Mosa-Karlsson” hov. Han satsade hårt på den verbala framtoningen i jakt på rekordomsättning.
Stämman hans var välartikulerad och den yttre stilen gentlemannamässig.
Sent en kväll råkade Karlsson somna i korvaståndet. Vid femtiden på morgonen körde en polispatrull förbi i den så kallade ”Sillabilen” och tyckte att det var konstigt att det fortfarande lyste i ludan.
Hade ”Mosa-Karlsson” månne blivit rånmördad?
Konstaplarna knackade på rutan... och upp som en raket for en sömndrucken Karlsson:
– Kokt eller stekt? Och hur var det med senapen?
Tiden gick och många år senare skrev jag ett reportage där jag hyllade Alvars gastronomiska matkonst.
I texten stod att läsa: ”Ingen lagade päregröd som saligen insomnade Alvar”.
Samma dag som artikeln publicerades ljöd en ilsken telefonsignal på redaktionen. En mansperson var på tråden:
– Det är liket som ringer, Alvar alltså.
Hoppsan!
I dag vet jag med marginal att mannen i porten på Storgatan är död.
Länge leve korvaludorna!
Härliga tider.
SvaraRadera