tisdag 14 maj 2019

Är Elsa-Lill från Eskilsminne - eller spanjorska?

KENNY LINDQUIST ONSDAGSKÅSERI

Kanske har hon rätt... Men låt mig med en gång slå fast att jag inte är nån folklivsforskare. Fast jag inbillar mig att människorna på Iberiska halvön har ett hiskeligt temperament. Alltså det som liknar Elsa-Lills.

Nej, jag har inga fördomar. Inga som jag vet om i alla fall.

FOTO: KENNY LINDQUIST
Jag har alltid trott att Elsa-Lill var en hemvävd tös som kom från den vackra stadsdelen Eskilsminne i Helsingborg. Själv tror hon sig vara spanjorska.

Själv härstammar jag från Våxtorp- och Hishultstrakterna i södra Halland och där är folket snälla och lugna bönder. Att det lugna skulle ha satt sig i min gener kan dock tas med en nypa salt. Men jag är i alla fall snäll.

Alltför snäll emellanåt. 

Jag var till och med så snäll häromkvällen att jag följde med Elsa-Lill till Släktförskarföreningens dna-café på Stadsarkivet i Helsingborg. Där skulle hennes saliv lägga en historisk grund. Hon skulle alltså få reda på om det fanns någon släkting i de norra delarna av Spanien.

Vi vandrade och vandrade. Jag med gångstavar eftersom mitt balanssinne inte är det bästa efter att jag stöp på huvudet i Stadsparken häromåret och bröt axeln – med stor rädsla som följd.

Promenaden fortsatte. Mina ben värkte.

Jag är alltså en snäll Hallandsbördig pojke. Och vad gör en sån inte för sin lagvigda...

Vi kom fram till slut – och denne 15-procentige invalid var nära en kollaps.

Elsa-Lill lämnade sitt salivprov. Det kostade 59 dollar. Hon tejpade igen kuvert som sen skickades vidare till nåt dna-laboratorium i Houston, Texas.

Ville ta en taxi hem eftersom mina ben var stumma som trumstockar. Det förslaget föll inte i god jord hos spanjorsk... förlåt, Elsa-Lill.

Fick vandra den långa vägen tillbaka till Palladiumhuset.

Blev helt slut... en gång till.

Som tack, som den goda hustru hon än är, erbjöd hon mig ett glas sliskig Sangria och sen började hon dansa flamenco i funkisvåningen sjungande ”viva españa”. 

Men inte nog med det...

Hon, som aldrig sett en fotbollsmatch i hela sitt liv, berättade att Barcelona har världens bästa fotbollslag.  

(Att den klubben föll mot Liverpool med fyra-noll samma kväll i Champions League hade hon tydligen missat totalt).

Nu väntar vi på svar. Härrör hennes förfäder från Pyrenéerna. Är hon månne spanjorska, bask... eller katalan?

Ger mig fan på att jag har gift mig med en eldig spanjorska...

… och inte den tös från Eskilsminne, som jag trodde.

Jag har inga fördomar.

Men snart käkar vi väl paella och dricker tinto varje kväll. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar