Del 3:
Vid europamästerskapen i friidrott i Stockholm 1958 vinner Landskronapågen Richard Dahl höjdhoppstävlingen – ytterst oväntat – på höjden 2,12 meter.
Han blir en idol för en idrottstokig ung grabb.
Sommaren 1973 får Richard arbetet som sportchef på Nordvästra Skånes Tidningar i Ängelholm. När han erbjuder mig jobb som flygande reporter på hans sportredaktion blir jag överlycklig. Lämnar NST:s edition Öresundsposten i Helsingborg där jag trivts förträffligt. Men... jag kan inte stå emot detta förnäma erbjudande.
Richard har förklarat att redaktionen borde förstärkas med en yngre, nyfiken medarbetare.
Vid den tiden är jag ung, ambitiös och har en uppkäftig trut. Jobbet är mitt. Det är en stor ära för mig att ha min gamle idol som chef.
Mitt journalistliv har just börjat. Jag jobbar på NST:s sportredaktion och världen ligger öppen, tycker jag. Och mycket kommer att hända under flera decennier framöver.
I dag – som seniormurvel – kan jag säga att det är Richard som får mig biten av journalistiken. Han inför också ett nytänkande på NST – som att sidorna skulle redigeras på ett tufft, men läsarvänligt sätt.
Tidigare har materialet bara stuvats in huller om buller. Nu tvingas typograferna lära sig att följa uppgjorda skisser.
Många svär ve och förbannelse över europamästaren. Men jag vill påstå att Richard skapar den moderna journalistiken på tidningen.
Inte heller ärr han rädd för att skicka en ung spoling på utlandsjobb.
– Se bara upp för töserna på Reeperbahn, är hans faderliga råd när jag ska bevaka en fotbollsmatch mellan Hamburg och Bayern München på Volkparksstadion, strax efter VM i Västtyskland 1974..
För mig är detta en oerhört lärorik tid. Därför plitar jag 2019 ner dessa rader som jag hoppas min läromästare läser – var han än befinner sig.
Richard Dahl dog 2007 – 74 år gammal.
Under åren fram till 1979 vill jag också prova på andra områden på tidningen. Mot slutet av min tid på NST hoppar jag över till allmänredaktionen och sista sommaren fungerar jag som nattchef.
Kul.
Samtidigt tycker jag; att hur kul det än är att vara chef så vill jag nåt annat. Fingrarna kliar. Jag vill ut på fältet. Och kanske är det dags att byta tidning...
Jag har blivit erbjuden jobb på som nattchef på Smålänningen i Ljungby. Och Svenska Dagbladets legendariske sportchef Martin Lehman tycker att jag skulle börja jobba på hans tidning.
Jag nobbar båda inviterna.
Ringer istället Helsingborgs Dagblads legendariske chefredaktör Lars Wilhelmsson och undrar om det finns något jobb på den tidningen.
Gissa om jag blir förvånad när "Wille" förklarar att jag kan börja på sportredaktionen den 1 oktober 1979.
Säger upp mig från NST.
Tar sen ett plan till New York, bor flott på Hotel Statler Hilton på Manhattan, och låter mig inspireras inför mitt fortsatta tidningsliv.
Jag är som en hundrameterslöpare på startlinjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar