torsdag 2 maj 2019

Längtan till metropolen Vaggeryd

KENNYS BONUSKÅSERI


Jag är en stor nostalgiker och det händer att jag tänker på den lilla småländska orten Vaggeryd – utmed E4:an – och på varm korv med mos.

Ska man se det hela ur ett historiskt perspektiv så var det den saligen avsomnade korvmadamen Rut-Kerstin hemma i Ängelholm som lärde mig älska varmkorven.

I sitt stånd vid Rebbelberga kyrka greppade hon den hårt grillade korven, placerade den på brickan tillsammans med tre spadar mos och önskade god aptit på sitt eget speciella vis.

”Pågajävel! Den e' varm nock till ditt unga hjärta.”

Korven har under århundraden utgjort basfödan inom det svenska försvaret. Den har fått illasinnade angripare att ta till flykten. Låt mig ta ett exempel:

År 1598 landsteg den polsk-svenske kungen Sigismunds vapenbroder Arvid Stålarm med finska trupper på Upplands kust. Grabben räknade kallt med en enkel invasion.
Men tre Uppsalaprofessorer samlade bönderna. Och deras proviant bestod uteslutande av, ja just det, korv.

Stålarm med manskap hade inte chans utan jagades tillbaka till Bottenviken.

Korv gav, och ger, styrka. Och Upplandsslaget kom att kallas Korvtåget.

Numera verkar det som om korvhandlarna inte ens kan sve' korvarna på rätt sätt. Och så pulvermoset… detta djävulens påfund.

Päregröd ska givetvis göras på riktiga panntofflor med mycket smör i smeten. Ja, fettet är ju en självklarhet för att den goda smaken ska nå himmelska fröjder.

Korvhandlare! Här får ni ett gott råd: Lär av oss som var med på den tiden det begav sig! För det här är ingen lek.

Innan pulvermoset gjorde sin entré hade jag speciella favoritkorvstånd runt om i landet.
I ungdomen liftade jag ofta med kompisen Ronny till Stockholm. Ronny rattade en 24-meters Scania och i lasten brukade vi ha ett hundratal nyslaktade grisar från Scan. Ja, dom skulle troligen bli korv.
Ronny stannade alltid till i Vaggeryd och där intill korvkiosken låg den berömda sulfatfabriken med sin säregna doft. 

Dessa speciella gourmetmåltider glömmer jag aldrig.

I dag går E4:an utanför Vaggeryd. Men när jag i nästa vecka kör upp till Hullaryd ska jag unna mig en avstickare för att kolla om korvståndet finns kvar där. Jag kan lova er att kombinationen hårt bränd korv med stark senap, luftigt mos och doften av sulfat gifter sig och tar en till aromatiska höjder.

Tycker ni att jag är knäpp... Det tycker Elsa-Lill.

1 kommentar:

  1. Jag tog själv just nu en nostalgitur inom Vaggeryd för att förhoppningsvis återse nämnda korvkiosk. Jag hittade den inte så stannade och Googlade varvid jag noterar att jag inte är ensam om att vilja göra ett återbesök.

    SvaraRadera